Osynlig
Är det något fel på mig? Jag har hälsat, jag har försökt ställa frågor för att starta någon sorts konversation... Luktar jag illa? Pratar jag konstigt? Är jag för oattraktiv att synas tillsammans med?
Jag ska nog inte skriva mer på det här inlägget för jag känner den där klumpen i halsen som man brukar få innan man börjar gråta. Jag vill se fram emot att gå på föreläsningarna. Men när man inte har någon att prata med när man kommer dit känns det så himla meningslöst.
2
Kära dagbok
2012-03-08 
23:25:09
Förstår så väl känslan, det är så jag känner nu. Så var det inte alls i början av gymnasiet, men när alla började förstå saker som att jag tyvärr blir borta lite mer än alla andra så fick de tyvärr konsekvenser.
Försöker att inte bry mig, men tyvärr gör man det ändå. Det blir dock lite lättare när jag försöker att ha inställningen att jag inte är där för att få vänner och ha roligt, utan för att få en utbildning. Men samtidigt kan jag ibland inte låta bli att undra varför jag inte kan få ha båda, precis som de andra verkar ha det.
Kram Sanna
Tyvärr så vet jag också vad du menar... Jag har dessutom en tendens att dra mig undan för att jag kan få för mig att människor ser ner på mig bara för att de inte känner mig, så jag låter dem inte lära känna mig och så blir allt... Ja, mindre bra. Jag gillar att pajja för mig själv.
Önskar jag kunde ge dig ett bra tips som löste allt dirr, men det kan jag inte. De enda råden jag kan ge dig är att vara dig själv, eftersom jag vet att du är awesome, och att du ska vara med på så mycket aktiviteter/fester/liknande som möjligt för att öka chanserna att lära känna fler. Kanske lär du känna folk från andra klasser först, men det är bättre än att inte känna någon.
Tänker på dig!
