madebyniiina

Jag satt här och försökte göra mitt videoinlägg om mina lägenhetsspöken. Men det gick inte så som jag hade hoppats. Jag svamlade och det blev många långa pauser för att jag tappade bort ord. Så jag tänkte att jag skulle försöka mig på att göra det videoinlägget lite senare idag. Jag vet inte riktigt varför det blev så men det kanske är något här som inte vill att jag ska göra det inlägget. Eller så är det helt enkelt så att jag alltid har haft lättare att skriva än att prata. Men jag SKA göra det där videoinlägget!

Jag är en sådan människa som tror adamantium-hårt på spöken och andar eller vad man nu vill kalla dem för.

Ikväll hann vi inte med någon spökexorcism av lägenheten. Vi gjorde en massa annat istället, jag, Sanne (min brorsdotter) och hennes pojkvän Jocke. Vi lagade kycklingwokgryta med nudlar och tittade på förra veckans avsnitt av "Det okända" på tv4play. Sen fick jag öva mig på min kortövning samt se auran på människor och sen spådde jag både Sanne och Jocke med hjälp av mina tarotkort. Så det var vad vi sysslade med ikväll.

Jag sitter nu här i mitt vardagsrum med ett kortlek framför mig och övar på min mediala förmåga. Övningen, som jag faktiskt hittat på nätet, går ut på att man ska slappna av, blunda, släppa allt, ta ett kort, fortsätta blunda och sen avgöra om man håller i ett svart eller i ett rött kort. Jag har gjort övningen med två kort nu och båda gångerna har jag haft rätt. Och jag måste säga att man får en enorm kick av det. Det skrämmer mig samtidigt som jag blir överväldigad och glad över att jag faktiskt har förmågan. Jag ska fortsätta öva på min förmåga. Nu till en början med hjälp av mitt vanliga kortlek. Sen går jag över i någon annan övning.

Övningen hittade jag HÄR! Det känns kanske inte som en överdrivet seriös sida men övningarna känns ändå legitima.

Jag har fixat en ny kategori här på bloggen. Kategorin har jag döpt till "Den andra sidan" och ska handla om min mediala resa. För nu har jag bestämt mig att en gång för alla lära mig bemästra min förmåga.

Jag tror på spöken. På det övernaturliga. Att det finns en värld som normala människor inte kan se men som medium kan ha kontakt med. Jag själv har givits den mediala gåvan. Den har gått i arv från mor till dotter i generationer, enligt min mor. Det kan verka ett bisarrt påstående. Att någonting sådant går i arv så där. Jag vet att det finns fler i min familj som har samma förmåga fast i något lägre nivå än vad jag har. Dock är jag en av dem som inte har någon aning om hur man kontrollerar denna förmåga. Och tyvärr så känns det också som att dessa andar, besökarna från andra sidan, utnyttjar detta ordentligt. Jag är som en andlig magnet. Det händer saker omkring mig hela tiden. Andar som projekterar över sina känslor på mig, bankar i köksluckor, står och stirrar på mig från hallen när jag sitter i vardagsrummet, rycker i dörrhandtag, jävlas med mina katter och knackar på väggarna. Den enda gången som jag faktiskt kan känna mig helt avslappnad är när jag är ute och går. Då finns det ingen från andra sidan som kan påverka mig. Jag vill kunna lära mig kontrollera den här förmågan. Lära mig stänga av den när det blir för påfrestande och lära mig använda den när den behövs.

 

Imorgon ska jag försöka mig på att bli av med besökaren jag har i vår lägenhet. Den har drivit mig till vansinne i snart tre år och jag börjar tröttna. Energin som finns i lägenheten är mest koncentrerad i hallen. Det är där jag ibland ser en svart gestalt vanka av och an, det är där katterna brukar stirra på någon och följa med blicken. Ibland väser dem åt energin som finns där. Ibland blir de oroliga och jamar som om någon plågar dem. Och trots att det inte befunnit sig någon i trappuppgången är det ändå någon som står och rycker i dörrhandtaget. Köksluckor öppnas ibland av sig själv. Badrumsskåpet brukar ibland stå öppet fast jag VET att jag stängt det. (Stänga skåp och garderober är jag noga med då mina katter annars tycker om att ha ner saker från hyllorna). En gång har jag haft en gestalt stå och stirra på mig mitt i natten när jag legat och sovit. En annan gång har jag fått arga känslor projekterade över på mig så att jag skrikit rakt ut och bett vem-det-nu-än-är-som-hälsar-på att dra härifrån för jag vill inte ha något med det att göra. Jag känner mig alldeles matt och trött när jag är hemma. Så imorgon. Då ska jag försöka bli fri från min besökare.