madebyniiina

Jag tror på spöken. På det övernaturliga. Att det finns en värld som normala människor inte kan se men som medium kan ha kontakt med. Jag själv har givits den mediala gåvan. Den har gått i arv från mor till dotter i generationer, enligt min mor. Det kan verka ett bisarrt påstående. Att någonting sådant går i arv så där. Jag vet att det finns fler i min familj som har samma förmåga fast i något lägre nivå än vad jag har. Dock är jag en av dem som inte har någon aning om hur man kontrollerar denna förmåga. Och tyvärr så känns det också som att dessa andar, besökarna från andra sidan, utnyttjar detta ordentligt. Jag är som en andlig magnet. Det händer saker omkring mig hela tiden. Andar som projekterar över sina känslor på mig, bankar i köksluckor, står och stirrar på mig från hallen när jag sitter i vardagsrummet, rycker i dörrhandtag, jävlas med mina katter och knackar på väggarna. Den enda gången som jag faktiskt kan känna mig helt avslappnad är när jag är ute och går. Då finns det ingen från andra sidan som kan påverka mig. Jag vill kunna lära mig kontrollera den här förmågan. Lära mig stänga av den när det blir för påfrestande och lära mig använda den när den behövs.

Imorgon ska jag försöka mig på att bli av med besökaren jag har i vår lägenhet. Den har drivit mig till vansinne i snart tre år och jag börjar tröttna. Energin som finns i lägenheten är mest koncentrerad i hallen. Det är där jag ibland ser en svart gestalt vanka av och an, det är där katterna brukar stirra på någon och följa med blicken. Ibland väser dem åt energin som finns där. Ibland blir de oroliga och jamar som om någon plågar dem. Och trots att det inte befunnit sig någon i trappuppgången är det ändå någon som står och rycker i dörrhandtaget. Köksluckor öppnas ibland av sig själv. Badrumsskåpet brukar ibland stå öppet fast jag VET att jag stängt det. (Stänga skåp och garderober är jag noga med då mina katter annars tycker om att ha ner saker från hyllorna). En gång har jag haft en gestalt stå och stirra på mig mitt i natten när jag legat och sovit. En annan gång har jag fått arga känslor projekterade över på mig så att jag skrikit rakt ut och bett vem-det-nu-än-är-som-hälsar-på att dra härifrån för jag vill inte ha något med det att göra. Jag känner mig alldeles matt och trött när jag är hemma. Så imorgon. Då ska jag försöka bli fri från min besökare.