madebyniiina

Stress som går till överdrift är ingen rolig grej. Att man stressar kan bero på en massa olika saker. Det kan vara så att man har för mycket att göra och alldeles för lite tid att göra det på. Det kan vara tvärtom, dvs att man har absolut ingenting att göra och alldeles för mycket tid över till att grubbla. Det kan vara så att man stressar över att man inte har hittat någon meningsfull sysselsättning i sitt liv och tiden bara rinner ur händerna på en.

För mycket stress kan leda till symptom som panikångest, stressklåda och sömnproblem. Och det är just där jag befinner mig nu. Jag arbetar febrilt med att komma ur den här stressen så att jag kan försöka leva ett så stress - och ångestfritt liv som möjligt.

Dock är inte enbart stressen mitt problem just nu. När jag för cirka en månad sen tog kontakt med universitetets kurator fick jag göra ett test som skulle ”bevisa” om jag var deprimerad eller inte. Resultatet av det testet blev ”måttlig depression”. På något sätt kände jag det som en sten föll från mitt bröst och det blev som en sorts ”bekräftelse” på någonting som jag gått och grubblat på länge. Jag kände att jag äntligen fick en ”diagnos” på någonting som jag varit frustrerad över. Jag har länge känt att jag inte mått bra mentalt men samtidigt har jag inte velat inse det. Men i och med klådan som uppkom för ungefär två-tre månader sen kände jag att det var droppen. Jag orkade inte längre leva med de symptom jag haft i flera år. Jag blev helt enkelt trött på att må dåligt.

Jag har nu träffat kuratorn två gånger och ännu ett möte är inplanerad. Sen tror jag inte att vi kan gå vidare, utan om jag vill ha fortsatt hjälp måste jag ta kontakta vårdcentralen och därigenom komma vidare till en terapeut eller psykolog.

Kuratorn har dock hjälpt mig massor. Hon har uppmuntrat mig till att ta tag i saker så som min ohälsosamma relation till mat (mer om det i ett eget inlägg) och mina sömnproblem (även det sparar jag till ett helt eget inlägg). Hon har även uppmuntrat mig till att börjar röra på mig mera.

Efter det tredje mötet, som är om två veckor, ska jag känna efter om jag vill ha mera ingående hjälp eller om det räcker med de tre mötena med universitetskuratorn.